K-A Andersson - En fiskets och en fiskerivetenskapens man

Det andra området för hans engagemang var rikspolitiken. Han var under olika tider riksdagsman och bildade då det liberala partiet tillsammans med Nils Eden. Han var i Riksdagens första kammare 1913, 1920-1925, 1931-1933, i Andra kammaren 1918-1919, ordförande Sveriges liberala samlingsparti. Han var under en tid ordförande i jordbruksutskottet. Hans insatser inom politiken behandlas inte här.

Den tredje och dominerande verksamheten var fisket och fiskeriforskningen — som i sin tur inte går att skilja från den fjärde verksamheten, nämligen de internationella insatserna.

Fisket i Sverige

Samma år som han disputerade, 1907, blev han förordnad till Fiskeriintendent i Västra distriktet och blev stationerad i Fiskebäckskil. 1909 utnämndes han till ordinarie fiskeriintendent. 1918 blev han byrådirektör på Kungl. Lantbruksstyrelsen och hade denna befattning till och med 1925. Karl-Andreas Anderssons ämbetsmannabana kröntes med att han 1925 blev byråchef på Lantbruksstyrelsens fiskeribyrå och därmed den högste fiskeritjänstemannen i Sverige. Som byråchef pensionerades han 1946.
 
Vid sidan om den statliga fiskeriförvaltningen fanns den Svenska Hydrografisk-biologiska kommissionen, SHBK. Den tillsattes 1901 för att svara för Sveriges andel i den internationella havsforskningen. Ledamöterna var vetenskapsmän med erfarenhet från statsförvaltningen — för att kunna få det inflytandet som är nödvändigt. En av ledamöterna var från början fiskerimannen  fil. dr. Filip Trybom. KA efterträdde Trybom 1913 och förblev medlem intill SHBK upphörde 1946.

U/F Skagerak

Inom SHBK ledde KA fiskeriundersökningarna med undersökningsfartyget "Skagerak" (under tidens lopp två fartyg med detta namn). Undersökningarna i Östersjön leddes också från Fiskeribyrån och skedde rent praktiskt med undersökningsfartyget "Eystrasalt"  - även här under tidens lopp två fartyg med samma namn.

1929 invigdes ett Statens havsfiskelaboratorium i Lysekil, vars chef blev fil. dr. Arvid Molander. De blev kollegor i mera än 30 år. Sedan blev fil. dr. Hans Höglund en chef och en uppskattad forskarkollega. Stödet från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för en nybyggnad av Havsfiskelaboratoriet togs tacksamt emot av KA, som hade det centrala ansvaret för verksamheten.
 

Fiskets villkor

KA förvärvade med tiden mycket stora insikter i fiskets villkor. Detta började med de årliga översikterna av fisket i Halland och senare i Bohuslän (här tillsammans med med A. H. Malm). KA sammanfattade sina observationer i ett stort antal rapporter om yrkesfiskets framgångar och problem.

I en mera lättillgänglig form som i Svenska Turistföreningens årsskrift 1917 kan man finna beskrivningar vilka olika yrkesfisken som fanns vid den tiden: storbackefisket, sillfisket, skarpillfisket, fisket efter makrill, hummerfisket och fisket med trål, som då var nytt i Sverige. KA deltog själv i snörpvadsfisket, i Shetlandsfisket och flera andra fisken. Rekognosceringar efter sill gjordes med undersökningsfartyget "Skagerak" och rapporterades till fiskelägen i Bohuslän.
 
"Under tidernas lopp har fisket säkerligen varit det mest framträdande karaktärsdraget för Bohuslän; visst är att Bohuslän varit mest beryktat för sitt fiske."  skriver KA 1917.

Man kan utan överdrift säga, att KA genom den praktiska erfarenheten med själva fisket lades grunden för den monumentala skriftliga sammanfattningen som resulterade i Fiskar och Fiske i Norden.

 
Strömmingsundersökningar

I mitten på 1920-talet började KA med egna strömmingsundersökningar, vilka fortsattes av fil. dr. Christian Hessle. En av KAs första forskningsuppgifter var även experiment med kläckning av hummerlarver. Annars gällde det vid denna att i Sverige och på annat håll få reda på detaljer i de viktigaste fiskarternas biologi, som  t ex tillväxt, lektid och lekområde.

Fiskeriundersökningarna syftade till att bestämma ett lämpligt minimimått, maskstorlekar på fiskredskap, förbudstider för fisket, för fisket stängda områden. Allt detta resulterade i att det redan före 1945 fanns minimimått på t ex rödspotta, sandskädda, skrubba. Även för trålars maskstorlek fanns det bindande överenskommelser.

Som fiskeriforskare blev KA känd för sina sillundersökningar i Nordsjön, Skagerrak och Kategatt. Här kunde han särskilja två typer av höstlekande sill, en med ett litet centralfält, som var den från Nordsjön kommande sillen, och en med ett stort centralfält som var Kattegattsillen.

 
En viktig fråga blev det så småningom vilken typ av sill det var som bildade huvudmassan under de stora sillfiskeperioderna i Bohuslän. Enligt en då framlagd hypotes skulle de bohuslänska sillperioderna ha framkallats av att den norska grenen av den atlanto-skandiska sillen vandrat till Östlandet och Bohuslän för att leka där. Det skulle alltså finnas en sekulär växling mellan västnorska och bohuslänska sillperioder — orsakade av en och samma sillstam.

 
KA kunde, med stöd av egna undersökningar, visa, att det rörde sig om helt olika sillstammar och att det inte heller förelåg någon växling i fiskets omfattning mellan Västnorge och inre Skagerrak. Hans Höglunds fortsatta undersökningar av sillresterna i bohuslänska grumsedammar från trankokningen på sjuttonhundratalet bidrog till att alterneringshypotesen, visade sig vara ohållbar. Hela denna fråga framkallade på sin tid en mycket livlig diskussion bland forskarna.

Det var på KAs initiativ som man redan 1949 började märka sill i Bohuslän, med yttre, "hydrostatiska märken", uppfunna av den norske forskaren Einar Lea.
 
Fiskeribyrån vid Lantbruksstyrelsen i Stockholm var den direkta föregångaren till Fiskeriverket av i dag. - Kungl. Fiskeristyrelsen, som det hette först, inrättades 1948, två år efter KAs pensionering och förlades det som första ämbetsverk utanför huvudstaden till Göteborg. SHBKs uppgifter övertogs av Fiskeristyrelsen.

Härmed två citat som ger mera färg på beskrivningen av KAs insatser.

"Var ... fiskeriintendent ... under vilken verksamhet han inlade ovärderliga förtjänster om det svenska fisket, speciellt sillfisket." skrev Carl H. Schager 1920.
 
"KA undfick den i rikt mått den av alla eftertraktade av men ett fåtal förunnade nåden att med obruten hälsa kunna som pensionerad ta itu med uppgifter som tidigare fått ställas åt sidan. Det arbete som för eftervärlden kommer att stå som magnum opus är Fiskar och fiske i Norden. Vid sidan om hans egna värdefulla artiklar i detta bokverk framstår redigeringen och samordnandet av tjugufemtalet av medarbetare såsom den icke minst imponerande prestationen ..."

"Genom sin nitälskan för fisket och dess utveckling och med sin rättframhet och kamratlighet vann han snabbt förtroende och uppskattning hos fiskarkåren och fiskerinäringens folk i övrigt. Mycket snart blev han hela Västkustens och så småningom hela Sveriges KA." skrev Hans Höglund 1968.

De flesta fiskbestånden finns under sin levnadsbana i olika länders jurisdiktion och löper därmed risk att fiskas på efter olika bedömningar och nationella  regler som kan bli en följd därav. Internationellt samarbete är en nödvändighet.
 

ICES

Internationellt blev KA mest känd som en av föregrundsgestalterna för att organisera och utöka samarbetet inom ramen för International Council for the Exploration of the Sea, ICES, dvs havsforskningsrådet med huvudkontor i Köpenhamn.
 
ICES grundades 1902.  ICES´ verksamhet är baserad på en konvention, dvs en överenskommelse mellan stater, med delegater som företräder respektive regering. Varje medlemsland har egna experter som utför själva det vetenskapliga arbetet.

KA blev svensk expert from 1913, svensk delegat from 1925, ICES vice president 1945-1948, president 1948-1952, samt hederspresident 1952-1967!

Numera är alla kuststater medlemmar samt EU. ICES har under årtiondens lopp förblivit det av alla parter accepterade organet för de vetenskapliga undersökningarna i Nordatlanten och för rådgivningen till regeringarna - och nu till EU. Den oberoende vetenskapliga rådgivningen är förutsättningen för att fisket kan förvaltas på ett hållbart sätt. Vid andra fiskerikommissioner i andra fiskevatten är den vetenskapliga rådgivningen en del av en kommissionernas arbete, likaså då fiskets reglering. Denna närhet kan bli ett hinder för fiskets fövaltning.
 
Att den vetenskapliga rådgivningen genom ICES i Nordatlanten sker från själva början och alltjämt på ett oberoende vetenskapligt sätt kan vi tacka KAs vidsynthet för.

Av KAs egna skrifter finns det mesta i den Historiska samlingen som finns i Havsfiskelaboratoriets bibliotek. Här ett urval.
 
Andersson. K.A.: Die Pterobranchier der Schwedischen Südpolarexpedition 1901-1903 nebst Bemerkungen über Rhabdopleura Normani Allman. Stockholm, 1907, 122 sid.., 8 pl., Inaug.-Diss.  Ur: Wissensch. Ergebnisse d. Schwed. Südpolarexp. 1901-1903, Band V. L.10. Originalet finns på Kungliga Biblioteket.

Andersson. K.A. 1912: Det svenska snörpvadsfiskets utveckling. Göteborg. 11 sid.

Andersson. K.A. 1917: Fisket i Bohuslän. Svenska Turistföreningens årsskrift 1917:112-137.
Berättelser om Fisket i Halland 1907-1912, om fisket i Göteborgs och Bohuslän 1900-1911.
(Se under  K. A. Andersson och A. H. Malm i Historiska samlingen, Havsfiskelaboratoriet, Lysekil)

Andersson. K.A. 1942, 1954, samt omarbetad 1964: Fiskar och fiske i Norden. (Med 25 medförfattare.)

Andersson. K.A. 1950: Sillperiod och sillvandring, Göteborgs Handels och Sjöfarts-Tidning, 6. 2. 1950 & 23.3.1950.

Andersson. K.A. 1956: De stora silfiskeperioderna på Sveriges Västkust och sillen, som framkallade dem. -
Inst. Mar. Res., Lysekil, Ser. Biol. Rep No. 5, 28 sid.
 

Skrifter som rör KAs insatser

Ackefors, Hans, Armin Lindquist, Artur Svansson, 1999:
100 years of ICS personalities from Sweden. ICEC Annual science conference, Stockholm, 29 September —2 October 1999. 31 sid.

Höglund, Hans,1969: Karl Andreas Andersson "K.A." 1875-1968. Journal du Conseil 33 (1):3-6.

Lindquist, Armin,1995: Biografiska uppgifter om forskare och tjänstemän vid Havsfiskelaboratoriet i Lysekil, Inf. Havfiskelaboratoriet Lysekil 3: 34 sid.

Lindquist, Armin 2008: Havsfikelaboratoriets historiska samling. (f n på nätet.)

Nordenskjöld, Gustaf, 1998: Framåt. En bok om Otto Nordenkjöld. Dahlberg. Stockholm 1990, 157 sid.

Olausson, Britt, 2008: Karl-Andreas Andersson. — Bohuslän. Människor att minnas. Årsbok 2008 sid 95-100.

Schager, Carl H., 1920: Svenskt fiskerilexikon. Stockholm, Wahlström och Widstrand. 520 spalter.

Went, A E.J., 1972: Seventy years agrowing. A history of ICES 1902-1972. Rapp. P-v. Réun.Cons.int. Explor.Mer: 165, 252 sid.
 

Tidningsartiklar

Andersson, Eric, 2005: Räddade säckar med gamla brev. Bohusläningen den 17 januari 2005.

Carlsson Lénárt, Mats, 2003: Fiskeriexpert förliste i Antarktis. Yrkesfiskaren 6: sid 8-9

Höglund, Hans, 1968: K A Andersson in memoriam. Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, fredag den 18 oktober 1968.

Lindquist, Armin, 2009: Rådgivning ut i världen ... Lysekilsposten 25 januari 2009.

Molander Swedmark, Märtha, 2009: Märtha minns K.A. Anderssons gärningar inom fiskerinäringen.- Lysekilsposten 30 januari 2009.

Olausson, Britt, 2009: Bondsonen som hamnade på Sydpolen. Karl-Andreas Andersson från Stordal. Lysekilsposten 12 januari 2009.