Inkom 26 januari 1918

Skrivelse till Jordbruksdepartementet 

Sedan numera fråga blivit väckt om avsättande av ön St Testholmen utanför Lysekil som naturminnesmärke får jag såsom min uppfattning rörande denna ös värde i dylikt hänseende uttala, att den först är av stort intresse såsom ett synnerligen typiskt exempel å den äkta svenska yttre västkustvattnen både med hänsyn till landformer och vegetation. Sin egentliga betydelse vilken och särskilt skulle motivera en fredning, får ön emellertid genom de på den förekommande strand- eller jättegrytorna, så vitt jag känner de vackraste eller åtminstone de för studier lättast tillgänglig vi i Sverige, i varje fall vid vår västkust äga. De ha så vitt jag vet icke hittills blivit vetenskapligt undersökta med hänsyn till de förhållanden inom vilka de uppkommit, de uppträda emellertid på ön i flera system, äro stora och särdeles väl utbildade och ha därför sedan länge tilldragit sig besökandes stora uppmärksamhet, även varit föremål för utflykter från skola osv. Genom sitt gynnsamma läge lätt tillgänglig från Lysekil får ön ännu större intresse. Då efter vad som erfarits ön, och med den väl jättegrytorna, varit och ännu är starkt hotade av vandalisering och även fullständig förstöring så vore de påtagligen av stort icke endast lokalt utan allmänt intresse om prövning av densamma som naturminnesmärke kunde åstadkommas, vilket ju nu lätt bör vara möjligt sedan nödiga medel insamlats. Detta ber jag härmed att såsom min åsikt få uttala.

Göteborg den 1 december 1917

Otto Nordenskjöld

Professor vid Göteborgs Högskola