|
Stångehuvud
är författaren Viveca Lärns favoritplats på jorden. Granitklipporna i Stångehuvuds naturreservat upplevde Viveca första gången
1990 när hon var i Lysekil med sin son som deltog i Gullmarscupen.
Sedan dess är hon ”fast”. ”Mitt första möte med Stångehuvud var i början av augusti och jag gick en tidig morgonpromenad efter att ha badat i Pinnevik och hamnade av en slump i denna otroliga värld av granit, men också av växter och djurliv jag aldrig kommer att glömma. Jag förstår de franska turister som blir helt fixerade av att bergen faktiskt är rosa i solskenet och jag har aldrig sett havet visa upp sig så magnifikt som från klipporna på Stångehuvud”, skriver Viveca Lärn i sin berättelse om första mötet med det här granitområdet i skriften ”Stångehuvud Lysekils yttersta utpost mot väster” (Andersson, T. 2006). Hon fortsätter: ”Jag kan förstå lysekilsbor och andra bohuslänningar som är oroliga för badgästernas och de svenska och utländska turisternas framfart, men Stångehuvud ger faktiskt ett lika orört intryck som när man vandrar i fjällen. Jag promenerar där dagligen när jag är i Lyseklil och där är alltid glest med folk. Till och med de vackraste baddagarna, ja även på midsommarafton kan man alltid hitta en egen stenbänk bland ”
|
Viveca Lärn Stångehuvud juni 2016. |
| rosor, trift
och kaprifol. Där kan man sitta och se på båtar och fartyg långt ut
på havet och drömma i de salta vindarna och blåser det för mycket kan man uppsöka mer skyddade vikar och se det lugna
glittrande vattnet innanför Kramkistan där kanotisterna smyger fram.
Och framför allt – man kan gå barfota på de släta ljusröda
granitklipporna och känna fullständig harmoni med naturen.”
"Stångehuvud är min favoritplats i hela världen. Det finns inget som slår den. Man kan gå på så många olika sätt här. Det är nästan som att vara ute i en båt”, avslutar Viveca Lärn. |