Fyrhuset

                    Tillbaka till startsidan

 

Det lilla fyrhuset längst västerut i Stångehuvud är områdets speciella kännemärke, både från land och till sjöss. "Fyren" är ett populärt utflyktsmål för både ortsbor och turister, alltsedan den byggdes 1890. 

Här har man en fin utsikt över skärgården, både i lugnt väder och då det blåser stormvindar.

Bergsformationerna runtom hör till de vackraste i hela Stångehuvudområdet.

Under de första årtiondena drevs fyren med fotogen och det berättas att yngre lysekilspojkar fick hjälpa fyrvaktaren att bära fotogendunkar över bergen ut till fyren. 1917 var tiden mogen att byta ut fotogendriften mot acetylengas. Den ständiga passningen behövdes inte längre. Tuberna byttes emellanåt av Sjöfartsverkets personal från Ärholmen nära Marstrand.

 

Det f.d. fyrhuset på Stångehuvud är förutom ett omtyckt utflyktsmål – sommar som vinter – emellanåt också en plats för både förlovningar och giftermål.

 

Utsikten vid fyren beundras av några damer en sommardag runt förra sekelskiftet. Vid den tiden fanns inget skyddsräcke på utsidan av fyren.

Fram till 1940 drevs Stångehuvudfyren med gas. Sedan släcktes fyren i detta lilla trähus. En ny fyr på närbelägna ön Humlesäcken ersatte den gamla.

Men fyrhuset hade blivit så starkt förknippat med Stångehuvud att ingen kom på tanken att riva det. 1940 sålde Kungliga Lotsverket det lilla huset till skepparen Oskar Olsson från Smögen. Redan året därpå,1941, sålde han det för 35 kronor till Vikarvet Kulturhistoriskt Sällskap, som under många år stått för skötsel och underhåll.

Sommaren 2009 genomgick fyrhuset en välbehövlig renovering, då fasadmaterial, fönster och dörr byttes ut.

Sommaren 2014 monterades genom Curman-stiftelsens försorg en solpanel på taket som med hjälp av ett skymningsrelä och ett batteri tänder en 4 Watt LED-lampa som "prydnadsljus" i fyrhuset. Numera är det alltså, efter att fyren i många år varit släckt, åter ljus i det gamla fyrhuset.