Tillbaka till föregående sida

Oroligheter i jordskorpan för cirka 920 miljoner år sedan resulterade i att en flytande granitmagma underifrån trängde upp genom ett större område av gnejs. Magman hade en temperatur av 650–700 grader och befann sig då på omkring 15 kilometers djup, räknat från dåvarande markyta. Stelningsprocessen pågick under grovt räknat någon miljon år, men tiden har säkerligen varierat i olika delar av bohusgranitens utbredningsområde.

Stelningshastigheten har betydelse för storleken på kristallerna i graniten. Vid samma tryckförhållanden blir den grovkornigare ju långsammare den stelnar. Den grovkorniga Stångehuvudgraniten räknas därför som en av de yngsta typerna av bohusgranit. 

Man kan i sammanhanget fråga sig hur graniten överhuvudtaget kommit i dagen när den bildats på 15 km djup?
Svaret är att ovanliggande berg under årmiljonernas lopp eroderats bort och blottlagt den bohusgranit vi nu trampar. Det räcker med att i genomsnitt mindre än två hundradels millimeter berg eroderas bort varje år, för att ett 15 km tjockt lager ska ha försvunnit på 920 miljoner år!

Grovkornig Stångehuvud-granit, här med kustbaldersbrå i en spricka.