Klippstränder och strandzon

vid Stångehuvud                                  

Till sida om vegetationen

Till startsidan

Granitlandskapet på Stångehuvud övergår på många ställen i klippstränder som stupar mer eller mindre brant i havet. Ett exempel är stränderna vid Kramkistan och Kramkistesund (bilden till höger).

Närmast medelvattenlinjen finns vanligen ett typiskt svart bälte, som består av antingen en blågrön bakterie, svart bältesbakterie, eller av saltlav. Detta bälte blir mycket halt då det är vått.

Ovanför svarta bältet är graniten oftast helt kal. Här finns inga arter som klarat av att kolonisera denna utsatta miljö. Högre upp vidtar en zonering av olika slags skorp- och bladlavar. Vägglav av typisk gulorange färg är ofta en av de mer framträdande, särskilt där klipporna utsätts för fågelspillning. Ett flertal gråaktiga lavarter hittar man högre upp från strandkanten.

I anslutning till strandlinjen påträffas vid många klippstränder även havstulpaner i ett karaktäristiskt vitaktigt bälte. 

I strandkanten vid klipp- och blockstränder växer tång och andra algarter i en mer eller mindre framträdande zonering.

Läs mer om alger i strandzonen.

I tångvallar vid klipp- och blockstränder kan man hitta tångloppor, en art som tillhör kräftdjuren. Lyfter man på uppspolad tång i strandkanten så finns det under tången ofta en stor mängd tångloppor som genast börjar röra på sig. Tångloppor blir ca 1-2 cm långa, har ett gråsvart skal och kan hoppa nästan en meter! Dessa långhopp kan de åstadkomma genom att vika stjärten in under sig och sedan sprätta till med den mot underlaget.

I strandkanten, både i vattnet och strax ovan vattenlinjen uppspolade på land, hittar man fram på sommaren ofta maneter av olika färg och storlek.

Läs mer om maneter.

 

Du kan läsa mer om livet i strandzonen i ”Vattenkikaren”, som tagits fram av Tjärnö marinbiologiska laboratorium vid Göteborgs universitet.